Björsgårdens historia
Björs Stene 4 (tidigare Stene 1)
År 1550 står Oluff Skinnare som bonde på Stene 1, i Jordeboken.
Gårdsnamnet Björs kommer förmodligen från Björn Andersson född 1570 och enligt Jordeboken ägare till 7 kor. (både Oluff Skinnare och Björn Andersson finns i släktforskningen).
Gården är fortfarande inom samma släkt och är nu inne på 17:e generationen.
1800-tal
Björs hade sin "skojjegård" i byn Österrike nere i Nor, dit man buförde djuren om somrarna. Hösten 1804, den 15 september, var man på väg hem till Stene med alla djur. Det blåste kraftigt och pigan Kjerstin Olofsdotter, syster till bonden Mårten Olofsson,skulle tända upp i brygghuset i Björs och i det stränga stormvädret for en gnista iväg och antände kornladan, som var fylld med otröskad säd.
Allt brann ner till grunden, förutom två häbbren och en gammal 1500-tals lada, "kålsängslöo", som fortfarande står kvar.
Gårdsfolket och djuren fick då hastigt vända tillbaka till Österrike och bli kvar där tills hemgården i Stene var återuppbyggd.
Gården Kristofers (Kresfers), som då låg mellan Björs och Kusens drabbades också, då en lada och ett häbbre blev lågornas rov.
Bonden och kyrkvärden Mårten Olofsson (1773-1836) gifte sig med Anna Andersdotter från Uvås och de fick två döttrar. Karin, den äldsta, gifte sig med soldatsonen Jonas Månsson (Jon Mångsa) (1806-1900) från Spanskas vid foten av Grindstensberget. Han kom som dräng till Björs och blev måg i gården. Han hade redan som 5-åring lärt sig skriva med kol på gethusväggen. Förutom bonde och kyrkvärd blev han skrivare åt allmogen i socknen. I mitten på 1840-talet byggde han på stugan med den s.k. "faffarskammarn" och där brukade de sockenbor som behövde skrivhjälp samlas efter söndagens gudstjänst. (se mer om fadern och soldaten Måns Olofsson "Spansk" i släktforskningen).
Jonas och Karin fick 9 barn, eller som Jonas föredrog att säga: "tre å halvt dussin". Mårten, den äldste, blev måg i Bergmans i Kramsta och Jon, son nr. två, blev näste bonde i Björs. Dottern Margta blev mamma till skriftställaren Jon Jonsson-Hanzen, som i boken "Järvsöfolket" berättar om kyrkvärdsgården Björs i Stene, då han som yngling tillbringade en vinter där på 1880-talet hos sin mormor och morfar. Morbrodern Jonas Jonsson (1840-1929) och hustrun Margta Andersdotter (1845-1925) från Skömmars i Uvås hade då tagit över Björs.
Även denne Jonas blev kyrkvärd. De fick tre barn, Karin (1873-1959), Margit (1880-1952) och Jonas (1883-1970).
Under senare delen av 1800-talet blev skogen värdefull och storavverkningar pågick i skogarna, vilket ledde till många hugg- och skärskador mm. Läkaren Johan Fredrik Öhrn var då verksam här i Järvsö åren 1869-97 med ett stort upptagningsområde som förutom Järvsö, Ljusdal och Färila även innefattade Los, Ramsjö och Arbrå. Han hade både mottagning och bostad i östra byggningen på Stene gård, och hyrde dessutom in sig nere i Björs mellankammare, där han bl.a. utförde amputationer.
Karin, äldsta dottern på gården fick hjälpa till att ta hand om patienterna.
1900-tal
Yngsta dottern Margit gifte sig med Lars Larsson, snickare från Kåra och de tog över Björs. De fick tre barn Jonas (1903-1983), Lasse (1908-1984) och Marta (1912-2010).
Under deras tid revs gamla stallen och fäxet och ersattes av en tre-vånings byggnad, som stod klar till julen 1911, och bestod av fäx, stall och grishus längst ner och höskulle och bostad ovanpå. 1928 fick Björs arrendet på jorden i Prästarv, som ägdes och fortfarande ägs av kyrkan. Då kunde man ha korna där på somrarna. Hilma Mårtensson, Kåsjö, stökade där i många år.
1930 gifte sig Jonas med Karin Persson (1904-1974) och de tog över gården och fick sex pojkar; Jonas, Lasse, Pelle, 0lle, Erik och Anders.
Ett stort intresse för Björs-Jonas och brodern Kåra-Lars (som blev bonde i Kåra) var hästar. Nordsvenskar skulle det vara. Ett viktigt inslag varje vår var att resa till Wången i Jämtland på hingstpremiering.
1946 renoverades den gamla timmerbyggnaden från 1805. Det gjordes en halv källarvåning med pannrum och centralvärme, samt en liten toalett. Gammelfarmor Margit varnade för att ha långgardiner för fönstren, för hon trodde att de skulle ta eld.
Samma är tog man sig efternamnet Björs, på inrådan av kyrkoherde Josefsson, eftersom man hette Larsson både i Kristofers. Kåra och Björs.
Björs-Karin fick ledgängsreumatism och sommaren 1950 vistades hon på kuranstalt i Nynäshamn. När hon åkte hemifrån var hon inlindad i fetvadd från topp till tå. Erik, 9 år skrev brev till sin mamma.
"Tack ska du ha för brevet. Igår var det eldsvåda i Prästarv. Jag trode att det var fexet men det var bara vedbon som bran. Och Öder kom och ringde efte brankårn. Och var dag leker jag med Leif och Britt och Anders. Leif och Britt heter dom som bor i köket. Och Anders (4 år) suger på alla fingrarna sa han växer neråt som en korumpa. Och den 10 juli börjar simkursen. Och jag skrev brevet själv."
1966 startades Järvsöklackens sambetesförening med bidrag av lantbruksnämnden. Det var fem bönder på "lillsia" som på somrarna hade sina kor där, drygt 100 ibland, och anställt folk och det pågick i nästan 35 ar. Det var som en modern fäbodvall, men betydligt mer rationell, då man mjölkade 5 kor samtidigt.
1970 tog yngste sonen Anders över gården. Han gifte sig med Gunilla Persson från Undersvik. De fick fyra barn, Jon, Ida. Brita och Mårten.
1978 byggdes ett nytt fäx för 24 kor. Från 1984 drivs jorden ekologiskt och 14 år senare fick man börja leverera KRAV-mjölk till mejeriet.
2000-tal
2007 var det dags för nästa generation bönder. Jon född 1971 tog över och gifte sig med Anna Lodin från Sidskogen. De har tre barn. Jonas. Arvid och Elin. De slutade med mjölkkorna efter några är och har nu KRAV-produktion av nötkött, lamm, potatis och egen hemsida (bjors.nu)
Text av Gunilla Björs
PS: Den handtextade loggan "Björs" i sid-toppen är skriven av Björs-Karin, avfotad ur ett av hennes brev till Björs-Jonas på 1930-talet!
Björsgården drivs idag av Jon och Anna Björs med familj, som presenterar sig själva och sin verksamhet på hemsidan www.bjors.nu