Pellas på Klacken

Runt 1965 kom det ett förslag till bönderna i Kåsjö och Stene att sommartid hålla ett gemensamt mjölknings-centrum för samtligas kossor med en anställd mjölkningsgubbe eller två för att friställa bönderna och folket pa gårdarna för slåtter och skörd. Det hela kallades "sambetesföreningen".

Gårdarna som var involverade var Björs, Kåra och Kristoffers i Stene, Jakopas och Pellpers i Kåsjo, Hansas i Backen samt BjörsLars som övertagit ett hemman uppe i Skålbo. I runda siffror ett hundratal kor som fraktades till Pellas på Klacken, som stått tomt en längre tid men var i gott skick med tillräckligt med utbyggnader och bostad för den eller de som skulle ha hand om äventyret. Dessa kossor skulle mjölkas morgon o kväll och stängslas för färskt bete runt om i Klacksbyn. Ett idylliskt ställe och en praktisk lösning att friställa bönderna för slåtter och skörd.

Under två somrar skötte mina kusiner Björs-Erik o Anders om mjölkningen och gjorde det väldigt bra. Det enda problemet dom hade var att Pellas låg tillräckligt långt från byn men nära nog för en cykeltur på lördagskvällarna. Det kunde vara uppemot ett 20-tal kamrater som mötte upp för att "hjälpa" Erik o Anders. PellPers Magnus var mer eller mindre utlärd kock från det militära och skötte vanligtvis matlagningen. Spagetti och köttfärsås, stekt prinskorv med potatis och annat gott. Skaffning sköttes om gemensamt genom kommunikation i förväg.

Granne till Pellas var Jannes, där Johan och makan bodde om somrarne. Jannes var ett frireligiöst hem och det var ganska skönt att den tidigare generationen gått bort och slapp se hur dagen ungdom helgade vilodagen och kvällen före. Jannes Olle, Johans pappa hade varit 'menför' och tog sig fram i rullstol men trots detta skötte han under sin livstid om hemmanet med djur och slåtter. Dessutom hade han som extrajobb att se till att vägen från Kåsjö till Klacken hölls i ordning. Det var inte ovanligt att se Jannes Olle hasa sig fram på baken längs vägkanterna för att hålla busk och sly från vägen eller att fylla igen håligheter. Hans son, Jannes Johan arbetade på snickerifabriken framme på Järvsö och var en livad själ. Han tycke dessutom om ett glas och älskade sång och musik. Johan hade väl från frälsningsmöten lärt sig spela gitarr och hade en sångröst som var en fröjd att hörs.
När skymmningen fallit och hans hustru gått till sängs, brukade Johan smyga ner till Pellas med gitarren i näven. Några glas och han kunde sjunga o spela hur länge som helst.

En kväll hörde vi för första gången sången 'Minnen från Svealund' – en visa som gjorts av en ensambonde långt bort på skogen åt Nianforshållet. 5 verser med refräng och turligt nog var min yngre bror Gunnar relativt på nykter kaluv och skrev ner texten. Det blev en natt att minnas och vi mådde som kungar.

En episod från Erik o Anders liv på Pellas är värd att nämna. Erik hade gått in för att laga till frukost medan Anders diskade mjökningsapparaterna. Det kunde vara ganska lerigt och moddigt när det regnat och det hade det gjort den har morgonen. Erik hade tagit av sina stövlar och luffade omkring i strumplasten när Anders klev in i köket. Erik fräste till att "du må förbanne mig ta av dig stövlan när du kommer in". Anders som är en gemen själ gjorde som tillsagd varpå Erik, efter att betraktat Anders nakna, lindrigt rena fötter lät höra "men sätt på dig stövlan".

Med sjunkande mjölkpriser och mindre besättningar upphörde verksamheten efter ett tjugotal år och Pellas står nu tomt och öde och åkrarna växer igen med sly och brännässlor.
Björs-Anders hade fäst sig vid Pellas och efter pensionering, köpte en tomt uppe vid Hästhagens i Kåsjö och köpte byggnignen från Pellas och satte upp den som permanent bostad. Man undrar om han hör skratt och visor ur väggarna på lördagskvällarna.

Kåra Lars-Erik

PS av Micke

Byggnaden som Anders tog reda på, i Pellas, var sidobyggnaden, som stod i stort sett oinredd. Han fick hjälp av storebror Jonas att mäta upp och märka upp. Gunilla skissade det nya och Jonas ritade ritningar - för den nya placeringen av "NyBjörs".