Fiske

Fiske är minsann inte min bästa sida. Att snara gäddyngel under barndomstiden det var spännande och sen klubba lake på dom första klara isarna i älven det var också spännande men att sitta med ett metspö och inte få något napp var inte spännande frånsett en gång när jag var på Hultmans änge tillsammans med byns alla ungar för att meta och så hände det sig så att jag barfota råka komma i kontakt med en metkrok som låg i gräset och den gick in i undersidan av en tå och den gjorde ont och den gick inte att ta ut. Sittande på en cykelpakethållare färdades jag till Provinsialläkaren tillsammans med alla. Tror att dom på läkarmottagningen fick sig en trevligt litet akutfall. En gång när Ingrid och jag blivit ett par var vi i Norge och så sammanträffade vi med Kalle och Brita och fortsatte till Namsos för att fiska Lax. Kalle var den store sportfiskaren och hade bokat plats i en laxälv. Jag följde med men hade bara ett enkel metspö med mig och agnade med mask som vanlig och bara stod där och proffsen runt om dom flugade och flaxade och verkligen ansträngde sig. Så plötsligt kände jag ett hugg och reflexmässigt bara hivade jag upp en stor Lax upp ur älven högt över storfiskarnas huvuden långt upp på strandbrinken. Det var nog inte så populärt.
Men dom trevligaste fiskeminnen jag har är när Ingrid och jag ror ut med de små barnen Emma och Kajsa ut på övre mångsjön vid Månganvallen . Där fanns det gott om abborre. Vi höll oss nära stranden där det nappade hela tiden. Sedan rodde vi till vår fina sandstrand där det blev bad för barnen medan jag gjorde en eld på tjörved och grillade dom små abborrpinnarna och dom var så goda tyckte vi alla. Dom sprack och öppnade sig själva och det var bara att suga i sig.

Björs Olle

Det roligaste fisket och trevligaste och godaste middan jag ätit var när jag kom hem för sommaren med pojkarna, Pervin och hennes mamma. Vi drog iväg till Milan bortanför Harsa in på en liten väg och hittade ett bra ställe – pojkarna lekte, Betty njöt av naturen och jag o Pervin fick upp något dussin små öringar. Sen hem upp till Raskas och knock ett kok potatis från Björs Anders pärland, några morötter från Henriks grönsaksland och hem till stugan och åt orätt förfången mat som smakade bätter än något annat. En annan gång tog jag med Anund ut I båten vid 9-tiden en Augustikväll. “Var inte för länge” sa Pervin. Vi paddlade på någon timma och fick inte ett hugg men kvällen och natten var vacker. Det slog mig efter en stund att Anund kanske hade tråkigt sa jag frågade lite försiktigt om han var less på det har och ville hem. Han var helt oförstående – när han hade så trevligt med natten, Ljusnan och fisket även om det inte gav någonting. Då förstog jag att han var av rätt sort.

Kåra Lars-Erik