Timmerkörning med häst

När jag var helt ung, troligen andra halvan av sextiotalet, fick jag hänga med farfar Björs-Jonas och farsan Jonas den yngre på en timmerkörning i skogen - någonstans mellan Järvsö och Nor. Det skedde då med häst och släde, på vintern. Farfars kära ”Fjälla” var en stor svart nordsvensk häst som var med honom i skogen om vintrarna. På somrarna hade hästar redan blivit utkonkurrerade av traktorerna, men i skogen var de fortfarande överlägsna maskiner!

Men jag minns hur rädd jag var när vi skulle utför branta stigar med detta tunga lass som tryckte på bakifrån. Så liten jag var kunde jag ändå föreställa mig de krafter som hästen måste kontrollera i både utförs- och uppförslut. ”Fjälla” klarade förstås av detta alldeles galant, och för mig är det ett minne från en förgången värld. Men i skogen fick hästarna tjänstgjöra ganska länge ändå, innan skogsmaskiner så småningom tog över denna syssla.

Björs-Anders vittnade om att det ibland nästan gick på tok. En gång lossade en sprint i slädens fäste mot skaklarna och timmerlasset hotade fara in i Fjälla. Anders styrde snabbt Fjälla åt sidan och hon kom undan lasset, som i full fart for ut på en myr - där det fick stå kvar!

Mikael Björs